Carins blogg

Carins blogg

Året är snart slut

Om och med mig och mina djurPosted by Carin Lyrholm Mon, December 26, 2016 16:42:01

I början av december var det utställning i Älvsjö, ”Stora Stockholm” för oss gamla rävar. Jag trodde att jag var rätt okej efter min långvariga hosta men det skulle visa sig vara fel. Tiara gick i juniorklass och var jätteduktig i ringen. Det är ju inte världens smartaste idé att ta med sig en junior på Stora Stockholm som dess första inomhusutställning men hon klarade det galant. Hon blev placerad 2:a med CK efter Sivans snygga Donna, som alltså blev Svensk Juniorvinnare -16.
När vi skulle gå ut ur ringen och jag skulle byta koppel och gå in med Fashion så snurrade det till. Hjärtat bultade i rekordfart och jag var helt säker på att jag skulle svimma. Lizzen såg det direkt och tog Tiara, Åsah och Monah kom med en stol så att jag fick sätta mig och ringsekreteraren kom med en flaska vatten. Där satt jag som en drottning (på fall) medan Lizzen gick in och visade Fashion, som vann öppna klassen med CK och sedan tog Carro Tiara och båda visades i bästa tik-klassen. Tiara blev oplacerad och Fashion blev 4:a. Tack så otroligt mycket för hjälpen allihop. smiley

Andra helgen i december var minst sagt stressig. På fredagen var det Julbord med jobbet. Vi var på Kumla Värdshus i Tyresö och hade trevligt med mat, dryck och mycket snack.
På lördagen var det 60-års fest hos Lizz och Janne. Lizzen hade gjort i ordning allt i hemlighet och Janne blev verkligen överraskad. Maten bestod av libanesisk buffé och det var fullt med folk närvarande. Många hade jag aldrig träffat men där var även en hel del välkända ansikten.

På söndagen var det Jullunch med familjen i Oxelösund. Carro och jag hämtade upp hennes pappa på vägen. Vi var på Stjärnholms slott och det var nog det mest välfyllda julbord jag sett på länge. Det enda som saknades var senapssill.

Den här helgen somnade ju alltså Sussie Strandgård in för gott, kennel Duvel. Jag finner inga ord för hur jag känner men nog fan är det rent för jävligt. Vi är några stycken som har skänkt pengar till cancerfonden i hennes namn och begravningen är på fredag den 30/12.

Några dagar efter Tiaras 1-årsdag åkte jag till veterinären och röntgade höfter och armbågar. Jag var jäkligt nervös för svaret på armbågarna eftersom hon har varit, minst sagt, galen och oförsiktig under sitt första år. Hon hoppar nedför vad som helst, hon kastar sig rätt ut från stenar och trappor och hon verkar inte ha någon direkt kontroll alls. Här kan man verkligen snacka om ”handling och tanke i ett”.
Så jävla glad blev jag när svaret kom och hon var fri både fram och bak.

Vad trött jag blir på att man alltid ”måste” tänka på vad man säger. Det är ju så jävla lätt att kränka folk nu för tiden L
Jag läste en tråd på en facebook-sida för hundar och där skrev det att man hade ringt till veterinär. ”Hen” sa si och ”hen” sa så. Vaddå hen ??? Människan måste väl ändå ha ett kön? Varför är det plötsligt så svårt att säga han eller hon? Ja, jag är lättirriterad och tycker att hen är ett förskräckligt ord som vi aldrig behövt tidigare och inte behöver nu heller. I stort sett alla människor är en han eller en hon och de fåtal som är hermafroditer eller transsexuella kan nog säkert leva med att bli kallade han eller hon de också, utan att bli kränkta. Jag tror att alla som blir ”kränkta” blir det just för att det är modernt att bli det. Innerst inne tror jag inte att de tar illa upp om man säger ett ord som plötsligt anses som ”fult”. Vem säger att ett ord är fult? Jo, det är ju vi människor som bestämmer oss för det. Om vi bestämmer att det hädanefter är fult att säga ”blond” så tar det nog inte lång tid innan alla blonda personer blir kränkta om man skulle använda ordet blond.

Nåväl… tillbaks till facebook-sidan. Jag var naturligtvis tvungen att fråga varför personen i fråga skrev ”hen” och inte använde veterinärens könstillhörighet, som vi alltid annars har gjort i alla tider. Svaret blev väldigt flummigt och ”modernt”, eller vad sägs om detta?
Jag gör det av två anledningar. För det första är könet på personen inte alls relevant till min historia. Det spelar ingen roll om personen var man eller kvinna, utan det som spelar roll var rådet som jag fick och yrket som personen hade.
För det andra så har jag inte en aning om personens könsidentitet. Jag fick inget namn och ingen information om vad personen föredrar för pronomen. Om personen låter feminin eller maskulin har ingenting med könsidentiteten att göra.

Och jag vidhåller – om det låter som en hon så skriver man hon och tvärtom.
Det är ju t.o.m. väldigt svårt att säga ordet hen i ett längre sammanhang. Det ligger helt fel i munnen. Och hur gör man om det är flertal? Eller om man menar ”henne” och ”honom” och man inte vet könet. Hujedamig, där körde det ihop sig J

Helgen den 17-18 var Tiara på Nosework-kurs med Jeannette

och på julafton var Johanna och jag hundvakt på hundpanget. Vi hade lugnt och mysigt och hundarna skötte sig bra, både inackorderingarna, husets egna hundar och mina J

Dagen därpå åkte jag till Lotta, som har 11 stycken 4 veckor gamla schipperkevalpar (2 kullar) samt en ny liten stjärna som hon nyligen var och hämta i Tjeckien. Saphir heter nykomlingen och var helt enkelt underbar.

Ja, det var valparna också och vi tog kort till hemsidan. Den uppdaterade jag så fort jag kom hem för nog är det roligt med en fungerande och informativ hemsida, alltid.

Min uppfödarkollega i Norge, Cichlas kennel, har också två valpkullar så här i vintertider. En kull föddes i början av december och består av 9 valpar och på julafton föddes nästa kull som ”bara” består av 4 stycken. Alla är groenendael.

So long till nästa gång