Carins blogg

Carins blogg

Födelsedagar och lite annat...

Om och med mig och mina djurPosted by Carin Lyrholm Sat, April 23, 2016 22:01:37

Den 25 mars fyllde Micke, min son, år och det var på långfredagen i år vilket också är den dagen som Carro föddes. Vi firade på en krog i Oxelösund, där Micke bor, och det var hur trevligt som helst. Efteråt åkte vi hem till honom och Erika för att inspektera de senaste renoveringarna på huset. De är fantastiskt duktiga och händiga så det är alltid något som är nytt när man kommer dit. Dessutom är det alltid mysigt att träffa katterna Melker och Greta.

Lite snopen blev jag när jag fick av avisering att jag hade ett paket att hämta på posten. Jag hade inte beställt något, så nyfiket gick jag dit och hämtade det. Det var Ineke från Holland, som återigen skickat paket. Den här gången hade hon låtit göra en jättefin skylt med krokar och mitt kennelnamn. Hon är så gullig att hälften vore nog.

Det är farligt att gå i skogen, det vet jag. Det finns nämligen hål i marken på en del ställen och jag trampade ned i ett av dem, vrickade till foten och hörde ett förfärligt knak/knaster. Jag kände igen både smärtan och ljudet då jag lyckades med konststycket att nästan ha av ledbandet i samma fot för en jäkla massa år sedan, säkert 25 eller så. Nu blev jag stående på ett ben och visste inte hur jag skulle komma därifrån men så småningom hasade och haltade jag mig hemåt. Som tur var så blev det inte lika illa som förra gången men ett redigt blåmärke och svullnad blev det i alla fall.


Den 16 april fyllde Carro år på riktigt och då blev det middag, tårta och en trevlig kväll i goda vänners lag. Jag blev inte kvar så länge eftersom jag hade valparna att tänka på men Carro kom tydligen inte i säng förrän solen gick upp smiley

Nu är valparna snart 3 veckor och det händer saker varenda dag. I morgon skall det avmaskas och på måndag kommer Carro och hjälper mig att fota dem igen. Jag skall försöka flirta till mig en kloklippning också smiley


Tiara är fortfarande världens bästa lilla valp. Hon bara fungerar i alla lägen, precis som Fashion gjorde. Hon är med på jobbet och sköter sig till 100%. Inte en enda gång har hon gjort inne, hon tycker jättemycket om alla jobbarkompisarna (vilket är ömsesidigt) och hon ligger tyst och snällt på mitt kontor när det behövs. Hon är alltid glad och påhittig, älskar att vara lös och kommer så fort man ropar. Hon kan sysselsätta sig själv ganska länge, det räcker med en tennisboll så är lyckan gjord. Hon lever efter devisen "testa allt, det mesta går att äta" men än så länge är det mest mat, grönsaker och annat ätbart som har slunkit ned. I dag, t.ex. fick hon sitt första kokta ägg och det var smaskens.

Nästa gång skall jag testa och ge henne ett rått, så får vi se hur hon tacklar det. Hon samlar gärna på skor men det enda hon har tuggat sönder, hittills, är ett hörn på biabädden.

Min syster har gått igenom det värsta i hennes liv och kommit ut, hel, på andra sidan. I höstas fick hon reda på att hon hade cancer i bukspottkörteln men det upptäcktes så tidigt och hon var i så gott skick att de erbjöd henne en operation. Det har tagit lång tid och under sjukhusvistelsen, som varade i två månader, bodde hundarna på Antefas Hundpensionat. De hade det naturligtvis jättebra där men syrran har saknat dem som sjutton, så klart.
Nu är hon hemma och börjar, så smått, komma tillbaks till normala gängor igen. Hundarna är hemma och promenaderna blir längre och längre för varje dag.
Nu har, i stället, pappsen åkt in på akuten p.g.a. hjärtsvikt, som har resulterat i alldeles för mycket vätska i kroppen och svårigheter att andas. Han har fått vätskedrivande och är nu bättre men fa'n vad det är jobbigt nu när föräldrarna börjar bli gamla.

Nej, nu skall det sovas och så hoppas jag att det kommer goda uppdateringar från sjukhuset i morgon.

So long till nästa gång