Carins blogg

Carins blogg

Sammanfattning av 2016.

Om och med mig och mina djurPosted by Carin Lyrholm Sat, December 31, 2016 19:37:33

Det var det året jag tycker att ”alla” dog; Gert Christensen, Sussie Strandgård, Marja Ehrnrooth, min egen pappa Kalle, min bästa kompis Lizz’s mamma samt många kända personer; David Bowie, Prince, George Michael, Magnus Härenstam, Olle Ljungström, Jon English … alla alldeles för unga.

Jag känner dock flera som har kämpat och överlevt cancern och då bl.a. min syster Kerstin. Jag är så glad för detta. Det var en grym cancerform och hon fick genomgå en mycket stor operation med lång, lång konvalescens och livslång medicinering. Men – det gick vägen till allas lycka. Under två månader låg hon på sjukhus och under tiden bodde hennes hundar på Antefa’s hundpensionat. Jag hälsade på dem flera gånger och det gick verkligen inte någon nöd på dem där.

Jag köpte en ny avelstik, denna gång från Ungern och barn-barn till Greco. Hon bodde sin första tid på Åland, hos Anneli med familj, innan hon kunde flytta hem till mig. Tiara de la Terre Sauvage är en väldigt kul hund, med mycket humor och många idéer. Hon började sin karriär med att bli BIS-valp på vår stora special i Stockholm och sedan även på båda Norska specialerna i september.

Fashion fick sin första kull valpar tillsammans med Mambo från Holland. Naturligtvis föll det sig så att parningen skulle sammanfalla med hämtningen av Tiara. Av alla helger på hela året så var det just denna som skulle krocka. Räddningen blev Carro, min älskade dotter, och att Mambos matte Ineke var gullig nog att packa in Mambo i en flygbur och flyga till Sverige, tillsammans med sin mamma, och tillbringa 4 dagar i Sverige. Hon bodde hos mig medan jag flög till Ungern, hämtade Tiara, flög till Finland, tog färjan till Åland och lämnade Tiara hos Anneli och sedan tog nästa båt till Sverige. Under tiden såg Carro och Ineke till att det blev flera lyckade parningar här hemma. Vad gjorde man utan vänner?

7 stycken valpar föddes 2 månader senare, bara 1,5 vecka efter att jag fick hem Tiara till Sverige.

Vår fina, årliga rasspecial på Ivö, arrangerad av Skåne-Blekinge område gick av stapeln för allra sista gången. Mycket sorgligt men jag kan förstå att det är svårt att hålla i denna utställning år efter år med bara ett par stycken som jobbar och sliter. Som kronan på verket stod en Malinois som Best in Show den allra sista dagen och inte vilken Malinois som helst. Det var den fin-fina gamla finskägda killen Goya du Terril des Loups, som stod överst på pallen från veteranklassen. Matte Hanne och handlern Sakke fick ta emot den fina BIS-bucklan som AfBV/SBO instiftat till min make Anders minne och den får de nu behålla i all evighet. Den kunde inte ha hamnat hos någon mer värdig, kan jag tycka. Jag är väldigt glad över detta.

På höstkanten flyttade vi jobbet till nya lokaler och det blev verkligen ett lyft. Mitt kontor är större (bra för hundarna) och med fint rastningsområde precis intill.

Ett katastof-val i USA slutade med att den makalöst barnsliga och IQ-befriade Donald Trump tar makten de närmaste 4 åren. Med hans farliga syn på omvärlden ser jag med stor oro på vad som kommer att hända under den här perioden.

Jag gjorde inga längre utlandsresor under året, inget VM i agility blev bevistat och det var ö.h.t. ganska lugnt.

I går begravdes Sussie så detta år slutade verkligen sorgligt.
I morgon börjar vi ett nytt kapitel, ett helt nytt år med nya förutsättningar. Hoppas att det blir ett bra år.







Året är snart slut

Om och med mig och mina djurPosted by Carin Lyrholm Mon, December 26, 2016 16:42:01

I början av december var det utställning i Älvsjö, ”Stora Stockholm” för oss gamla rävar. Jag trodde att jag var rätt okej efter min långvariga hosta men det skulle visa sig vara fel. Tiara gick i juniorklass och var jätteduktig i ringen. Det är ju inte världens smartaste idé att ta med sig en junior på Stora Stockholm som dess första inomhusutställning men hon klarade det galant. Hon blev placerad 2:a med CK efter Sivans snygga Donna, som alltså blev Svensk Juniorvinnare -16.
När vi skulle gå ut ur ringen och jag skulle byta koppel och gå in med Fashion så snurrade det till. Hjärtat bultade i rekordfart och jag var helt säker på att jag skulle svimma. Lizzen såg det direkt och tog Tiara, Åsah och Monah kom med en stol så att jag fick sätta mig och ringsekreteraren kom med en flaska vatten. Där satt jag som en drottning (på fall) medan Lizzen gick in och visade Fashion, som vann öppna klassen med CK och sedan tog Carro Tiara och båda visades i bästa tik-klassen. Tiara blev oplacerad och Fashion blev 4:a. Tack så otroligt mycket för hjälpen allihop. smiley

Andra helgen i december var minst sagt stressig. På fredagen var det Julbord med jobbet. Vi var på Kumla Värdshus i Tyresö och hade trevligt med mat, dryck och mycket snack.
På lördagen var det 60-års fest hos Lizz och Janne. Lizzen hade gjort i ordning allt i hemlighet och Janne blev verkligen överraskad. Maten bestod av libanesisk buffé och det var fullt med folk närvarande. Många hade jag aldrig träffat men där var även en hel del välkända ansikten.

På söndagen var det Jullunch med familjen i Oxelösund. Carro och jag hämtade upp hennes pappa på vägen. Vi var på Stjärnholms slott och det var nog det mest välfyllda julbord jag sett på länge. Det enda som saknades var senapssill.

Den här helgen somnade ju alltså Sussie Strandgård in för gott, kennel Duvel. Jag finner inga ord för hur jag känner men nog fan är det rent för jävligt. Vi är några stycken som har skänkt pengar till cancerfonden i hennes namn och begravningen är på fredag den 30/12.

Några dagar efter Tiaras 1-årsdag åkte jag till veterinären och röntgade höfter och armbågar. Jag var jäkligt nervös för svaret på armbågarna eftersom hon har varit, minst sagt, galen och oförsiktig under sitt första år. Hon hoppar nedför vad som helst, hon kastar sig rätt ut från stenar och trappor och hon verkar inte ha någon direkt kontroll alls. Här kan man verkligen snacka om ”handling och tanke i ett”.
Så jävla glad blev jag när svaret kom och hon var fri både fram och bak.

Vad trött jag blir på att man alltid ”måste” tänka på vad man säger. Det är ju så jävla lätt att kränka folk nu för tiden L
Jag läste en tråd på en facebook-sida för hundar och där skrev det att man hade ringt till veterinär. ”Hen” sa si och ”hen” sa så. Vaddå hen ??? Människan måste väl ändå ha ett kön? Varför är det plötsligt så svårt att säga han eller hon? Ja, jag är lättirriterad och tycker att hen är ett förskräckligt ord som vi aldrig behövt tidigare och inte behöver nu heller. I stort sett alla människor är en han eller en hon och de fåtal som är hermafroditer eller transsexuella kan nog säkert leva med att bli kallade han eller hon de också, utan att bli kränkta. Jag tror att alla som blir ”kränkta” blir det just för att det är modernt att bli det. Innerst inne tror jag inte att de tar illa upp om man säger ett ord som plötsligt anses som ”fult”. Vem säger att ett ord är fult? Jo, det är ju vi människor som bestämmer oss för det. Om vi bestämmer att det hädanefter är fult att säga ”blond” så tar det nog inte lång tid innan alla blonda personer blir kränkta om man skulle använda ordet blond.

Nåväl… tillbaks till facebook-sidan. Jag var naturligtvis tvungen att fråga varför personen i fråga skrev ”hen” och inte använde veterinärens könstillhörighet, som vi alltid annars har gjort i alla tider. Svaret blev väldigt flummigt och ”modernt”, eller vad sägs om detta?
Jag gör det av två anledningar. För det första är könet på personen inte alls relevant till min historia. Det spelar ingen roll om personen var man eller kvinna, utan det som spelar roll var rådet som jag fick och yrket som personen hade.
För det andra så har jag inte en aning om personens könsidentitet. Jag fick inget namn och ingen information om vad personen föredrar för pronomen. Om personen låter feminin eller maskulin har ingenting med könsidentiteten att göra.

Och jag vidhåller – om det låter som en hon så skriver man hon och tvärtom.
Det är ju t.o.m. väldigt svårt att säga ordet hen i ett längre sammanhang. Det ligger helt fel i munnen. Och hur gör man om det är flertal? Eller om man menar ”henne” och ”honom” och man inte vet könet. Hujedamig, där körde det ihop sig J

Helgen den 17-18 var Tiara på Nosework-kurs med Jeannette

och på julafton var Johanna och jag hundvakt på hundpanget. Vi hade lugnt och mysigt och hundarna skötte sig bra, både inackorderingarna, husets egna hundar och mina J

Dagen därpå åkte jag till Lotta, som har 11 stycken 4 veckor gamla schipperkevalpar (2 kullar) samt en ny liten stjärna som hon nyligen var och hämta i Tjeckien. Saphir heter nykomlingen och var helt enkelt underbar.

Ja, det var valparna också och vi tog kort till hemsidan. Den uppdaterade jag så fort jag kom hem för nog är det roligt med en fungerande och informativ hemsida, alltid.

Min uppfödarkollega i Norge, Cichlas kennel, har också två valpkullar så här i vintertider. En kull föddes i början av december och består av 9 valpar och på julafton föddes nästa kull som ”bara” består av 4 stycken. Alla är groenendael.

So long till nästa gång





Sussie är död.

Om och med mig och mina djurPosted by Carin Lyrholm Sun, December 11, 2016 11:16:56

Hon var så vacker, hon var alltid glad när vi möttes och hade så mycket framtidsplaner. Hon stod mitt i livet då chocken slog ned som en bomb. Jag har så svårt att förstå. Varför lyckas man inte lösa cancerns gåta?

Min vän somnade in tidigt på lördagens morgon. Äntligen får hon slippa all den outhärdliga smärta hon fick utstå alldeles för länge. Hon lämnar Tomas, hundar, katter, familj och vänner kvar med den återstående smärtan.
Jag kommer att sakna dig så. Vila i frid. Jag ger dig en sista bild innan vi skiljs för alltid smiley




FUCK CANCER ! ! !

Om och med mig och mina djurPosted by Carin Lyrholm Mon, November 28, 2016 19:58:08

Har återigen en vän som har fått ett tungt cancerbesked och naturligtvis lider alla helvetes kval. Hon är öppen nog att skriva ut det på Facebook så att inga spekulationer och annat snack börjar gå. I dessa tider är det nog smart att mota Olle i grind, det skulle jag också ha gjort. Meeeeen…. Det går inte en dag utan att hennes sida fylls med kommentarer (mest från USA förstås) om att man ber för henne, att framtiden ligger i Guds händer, med Guds hjälp är allt möjligt och liknande. Jag hoppas att hon uppskattar detta mer än jag skulle ha gjort.

Själv hoppas jag verkligen att jag inte kommer att råka ut för något liknande och få samma typ av kommentarer för jag hade nog inte kunnat vara tyst. Jag vet att jag skulle bli rasande, irriterad, frustrerad och betacka mig för liknande. Om de fortsatte i samma stil så skulle jag ta bort dem från min vänlista. Jag vill inte bli kvävd av religiöst bullshit. Vi lever på 2000-talet och jag är realist, mer ateist än agnostiker. Även alla dessa ”du kommer att klara det, du är stark”, skulle göra mig galen. Vem fa’n är stark i en sådan situation? Kan man inte få vara liten, sjuk och jättesynd om? Hon vet att hon inte kommer att få någon behandling och jag kan bara hoppas att hon känner mina sympatier. Man blir så jävla hjälplös i en sådan här situation. Man vill göra så mycket, hjälpa, fixa, trösta men hur mycket hjälp får hon av böner? Nada!

Ärligt talat så tycker jag faktiskt att jag känner väldigt många med just cancer för närvarande. En är en för mycket och jag känner en handfull. Det känns inte bra just nu smiley Jävla skit-sjukdom !

Själv har jag åkt på en långvarig hosta (vilket känns som en fis i rymden i sammanhanget). Jag hostar så att jag nästan kräks ibland. Har varit hos läkare för jag var helt säker på att det var en lunginflammation men nix. Jättefina lungor hade jag så det var ju skönt. Ingen KOL, inga tumörer och ingen inflammation. Men inte blev jag klokare för det. Hur länge kan en luftrörskatarr sitta i? Nu har jag hostat i 5-6 veckor och det verkar inte ge med sig ännu. Dessvärre verkar jag ha fått en förkylning också, på toppen av det här. Har både snorat och nyst idag.

Tiara är irriterad i ögonens slemhinnor och har varit ganska länge. Ingen klåda eller så, bara rödare än rosa. Så, jag gick till apoteket och skulle köpa Noviform, tänkte jag, men det hade dom inte inne. Det fanns inte heller på något annat apotek och var tydligen restnoterat sedan före sommaren. De hade ingen aning om när det skulle komma in igen.
Sur och irriterad skrev jag det på en Facebook-grupp och fick svar från två stycken, för mig helt okända personer, som sa sig ha en tub liggande hemma som jag kunde få köpa. Jag tog kontakt med den ena och skrev att det var ju jättegulligt av henne, bad henne skicka sin adress i ett PM så skulle jag skicka pengar omgående. Hon skickade adressen och sa samtidigt att hon hade lagt tuben på brevlådan. Alltså…. Hon har skickat tuben till mig utan att ha en aning om vem jag är och utan att ha fått några pengar. Hur är detta möjligt? Finns det sådana människor? Ja, bevisligen gör det faktiskt det. Jag skickade pengarna omgående, så klart, och tuben kommer förhoppningsvis i morgon. Eller så är det jag som är lurad smiley


Månadsmöte på jobbet brukar vara trevligt. Det vankas goda smörgåsar och den här gången hade två av tjejerna (vi är bara tre och det var inte jag) bakat. En hade gjort pepparkaksmuffins och en annan hade gjort kladdkaka.

Idag har jag suttit här utan Internet, TV eller telefon. Något var fel på routern. Efter att ha suttit i kö och väntat i en halvtimme har jag pratat med Telia, som bad mig starta om routern och göra en fabriksåterställning. Inget händer. Jösses, vad handikappad man blir. Jag som jobbar hemifrån på eftermiddagarna kan inte göra en skit. Det är tur att jag kunde titta på inspelat material på TV under tiden. Nu skulle jag vänta i upp till 40 minuter och om det inte var okej då så skall jag ringa igen. Då fick jag plats 33 i kön, beräknad väntetid 21 minuter smiley Till slut kom jag fram och hamnade hos en kille som visste vad han gjorde. "Dra ur den kabeln, tryck på den knappen, kör in ett gem i det hålet, gör si och gör så" och SÅ kom det igång igen. Förmodligen är det här en eftersläntrare från härom kvällen när jag inte hade fungerande TV på hela eftermiddagen och kvällen.

Nu funkar det i alla fall och jag har kunnat jobba undan det värsta.


Grazze har blivit mormor. Hennes dotter Jazza fick fem ungar natten till i går. 4 grabbar och 1 tjej. Som om inte det vore nog så har Indra (Grazzes halvsyster) också kommit igång och fått en tjej än så länge. Det blir säkert också fem stycken för hon var rund som en fotboll.


Nähä, snart bär det iväg på kvällsrunda. Det är svinkallt, blåsigt och lite stickande snö så inte blir jag ute länge inte.


So long till nästa gång



En liten höstuppdatering.

Om och med mig och mina djurPosted by Carin Lyrholm Sun, November 06, 2016 16:56:11

Syrran har mått ganska bra efter den stora operationen av bukspottkörteln i början av året. Ibland har hon haft väldigt ont i magen men det har gått över efter ett tag. Hon har trott att det beror på att hon äter för fet mat och inte tar tillräckligt med medicin. Hon måste ta x antal tabletter creon varje gång hon äter för att ersätta de enzymer som behövs.

För ett par veckor sedan hade hon ont igen. Denna gång blev det värre och värre och gick inte över, dessutom satt det lite längre upp, över bröstkorgen. Till slut började hon att tro att hon hade en hjärtinfarkt så hon åkte till akuten. Klockan var ca 13.00 när hon kom in dit. Det togs några blodprover men i övrigt fick hon bara vänta. När klockan var 21.30 var hon så hungrig att hon mådde illa och ville ha något att äta. Men nej, hon var tvungen att vänta till läkaren skulle komma och de visste inte hur lång tid det kunde ta. Då åkte hon hem igen och åt.

Dagen efter hade hon ännu mer ont och åkte in igen. Nu blev hon inlagd direkt och fick reda på att blodproverna visade att hon har en akut inflammation i bukspottkörteln. De kunde inte säga någonting annat än att det kan gå över själv vilket kan ta några dagar men i värsta fall ett par. Inte kul smiley

Dagen därpå gjordes en magnetröntgen och när svaret på den kom kunden man i alla fall säga att man inte såg några tumörer eller metastaser och blodproven visade inte på några cancerceller heller. So far – so good. Däremot fanns det en massa vätska i buken, som inte skulle vara där. Hon blev körd till operation för att, under lokalbedövning, ta prover för att se vad det är.

Hon fick ligga kvar på sjukhuset i mer än en vecka och under tiden bodde hennes kompis Nena hemma hos henne och tog hand om hundarna. Som om det inte vore nog med syrran och hennes mage så blev hennes vita herdehund, Jackie, låg och deppig, under de här dagarna, och ville inte äta. Så såg Nena att hon hade konstiga flytningar och åkte direkt in till Strömsholm. Där visade det sig att hon hade en kraftig livmoderinflammation så det blev operation.

Nu är både Jackie och syrran hemma igen. Hon - syrran - har fortfarande ont i magen men det är nog på väg åt rätt håll i alla fall.

Nu till lite roligare saker.

Carro och jag stämde möte med hanhunden, som jag skall para Fashion med nästa år. Jag valde att vi skulle träffas på Ulriksdal och där hittade vi en del riktigt snygga bakgrunder som vi använde oss av för att ta nya foton på honom. Han är född till att bli fotograferad. Han bara står där och är vacker.

Jag har besiktigat bilen och inte hade jag en tanke på (visste faktiskt inte) att man var tvungen att ha med sig dragkroken. Nu stötte jag på en megagullig kille på Opus, som lät mig åka hem och hämta den i stället för att låta mig få en ombesiktning för några extra hundralappar. Tack för det smiley och inga andra anmärkningar fick den heller.

Schipperketiken Indra, som parades i Gävle för en månad sedan verkar vara dräktig. Även hennes kennelkompis Yazza (Grazias dotter) är dräktig så i början av december kommer det nog att krylla av små svarta saker på kennel Skeppsklockan.

Av de små bubbelgummen i fågelholken, förra gången, blev det 3 vackra sötnosar. De har nu fått ringar och lämnat boet och börjar bli stora.

I går var Carro och jag hos Frank och Mikael. Jag bjöd dem på middag men tyckte att det är bättre plats hemma hos dem så under veckan var jag och handlade alla ingredienser för att fixa till en Raclette-kväll. Carro kom hit och ställde bilen och så tog vi alla hundarna och gick hem till dem. Vi hade skittrevlig och åt så att magen stod i sju hörn, drack bubbel och vitt vin och sedan tuffade vi hemåt sent på kvällen. Carro och Cilaz låg kvar här. Raclette-järn och annat får jag hämta senare i veckan.

I dag snöar det. Skönt att jag har hunnit sätta på vinterdäcken. Jag passade på i onsdags men fick stå 2 timmar i kö på Däckspecialistens drop-in i Vendelsö. Nu lämnade jag mina däck där på hotell så slipper jag släpa nästa år. Det kostar nästan ingenting. 500:-/säsong och då ingår däckskifte smiley

So long till nästa gång



Nu ÄR nog sommaren slut

Om och med mig och mina djurPosted by Carin Lyrholm Mon, October 03, 2016 19:25:03

Oj, oj… nu har hela sommaren gått och jag har inte skrivit ett skvatt. Mycket har dock hänt men var skall jag börja?

Första helgen i augusti var det belgarspecial i Södertälje. Det glömde jag alldeles bort i förra blogginlägget smiley Jag hade anmält två valpar; Tiara och Hazzle och så var även Gaya där, som jag visade, samt Dezibel. Lilla Hazzle hade tyvärr krockat med husets gamla tervtant och fått en fraktur på hasleden. Jag valde ändå att gå in med henne och visa henne enbart i stillastående och fick en jättefin kritik. Näst på tur var Tiara, som blev BIR-valp och senare även BIS-valp.

Både Dezibel och Gaya fick excellent i öppen klass och i konkurrensen placerades Gaya 4:a medan Dezibel blev oplacerad.

En månad senare hämtade jag upp Anita och Gaya på vägen till Norge och deras stora specialutställning. Den gick av stapeln i Arendal, söder om Tönsberg. Vi hyrde stuga tillsammans med tre av Anitas släktingar och hade hur fint och trevligt som helst. Tiara och Gaya var anmälda och det var en tvådagars utställning. Placeringarna blev desamma båda dagarna. Tiara BIS-valp och Gaya excellent utan CK.

På söndagen åkte vi norrut lite grand och stannade till, över natten, i Anitas stuga. Träffade hennes mamma och gick på promenad till ”Verldens Ende” där vi tog några fina foton. Tack för en härlig helt och trevlig sällskap, Anita.

Nu har jag äntligen satt på dragkrok på min bil. När Carro och jag köpte vårt hundsläp hade vi krok på båda bilarna men efter det har vi köpt nya och plötsligt hade vi kärra men ingen krok. De här moderna bilarna har ju parkerings/back-sensorer så jag var tvungen att montera på en avtagbar krok på min men det blev fint och jag tror inte att det skall vara speciellt besvärligt att sätta på den.

En tik ur min G-kull, Gwendy 2 år, skadade tassen och var tvungen att åka till veterinär. Där skulle man ge henne lugnande så man lyssnade på hjärtat och upptäckte ett blåsljud. Alla blev förvirrade då hon aldrig har haft det innan men vid återbesöket fastställdes det att det faktiskt var ett blåsljud och ingen tillfällighet. Ultraljud bokades hos specialist som gav henne diagnosen Aortastenos och en ganska hög grad dessutom. Jag beställde tid för min fodervärdstik Gaya och bad även de andra, i kullen, att gå på kontroll vilket de gjorde. Alla övriga är symtomfria och alltså friska men enligt experten Clarence Kvart, som jag gick till, är risken stor att fler av dem, kanske alla, är bärare av anlaget. Han sa också att det här felet utvecklas under de första två åren och det är inte alls omöjligt att det inte har hörts något blåsljud tidigare. Gwendy och hennes syskon är inte avelsspärrade hos SKK men jag kan inte tänka mig att någon av dem kommer att gå i avel med tanke på den information vi har fått.

I mitten av september besökte jag Lizz och Jannes på deras sommarställe, förmodligen för sista gången i år. Solen sken och hundarna sprang lösa omkring. Ibland var de ute i skogen eller hos grannen och ibland låg de utslagna på altanen. Vi grillade och drack vin och Irish Coffee och bara njöt av de sista sommardagarna. Stort tack för mysig gemenskap och fina bilder, Lizz och Janne.

Min chefs hund, Tycon, fyllde 6 år och fick sin drömpresent. Han älskar att bita sönder Grazias gummigrisar så nu hade han fått två egna av matte. De grisarna fick inget långt liv.

Det piper i holken hos måsfinkarna. Det är tre ungar, såvitt jag kan se. Hoppas att de klarar sig. Det får jag se om ett par veckor.

Nu i helgen flyttade vi kontoret från Haninge till Trollbäcken. Det innebär ca 10 minuters längre resväg för mig på morgonen, så totalt kanske 25 minuter då. Jag får ett lite större kontor med mer plats för hundarna plus att vi får en inhägnad altan i söderläge där vi kan sitta och fika på sommaren. Det ligger vid slutet av en återvändsgata och 50 meter längre ned ligger Drevviken där hundarna kan bada. Hur läckert som helst.

I går åkte jag och Lotta upp till en uppfödare på Schipperke, ovanför Gävle. Vi hade en jättetrevlig dag i ett underbart väder. Alla våra hundar var med (utom Fashion, som var hos Carro och Sillen under tiden). När vi kom hem åt vi skitgod pasta med gorgonzolasås innan jag drog mig hemåt igen.

So long till nästa gång







Sommaren snart slut :-(

Om och med mig och mina djurPosted by Carin Lyrholm Sun, August 21, 2016 15:57:09

Nu har jag inte skrivit på ett tag igen.
Midsommar firade jag och hundarna hos Lizz och Janne i deras stuga. Vädret var härligt och vi åt grillat under det fina taket på verandan som Janne och Kim fixade förra året. Även Helena och Matte var där med sin ena labbe och hundarna hade hur trevligt som helst. Ibland sprang de ända ned till grannen längst ned och hälsade på dem och deras hund men efter en liten stund var de tillbaks igen.

Jag har fått en ny jobbtelefon också. En Samsung Note 4. Bytet från IPhone blev dramatisk för en gammal tant som jag. Tur att jag har folk på jobbet som kan hjälpa till att få över allt från den ena till den andra. Själv fattar jag ingenting smiley

I slutet av juli fick jag besök av Ulla och Carina med Viola och Vega, Carro med Cilaz samt Bettan med Viruz, Aioli och Flisan. Vädret var toppen och vi satt ute och fikade hela eftermiddagen medan hundarna hade hur kul som helst. Vega och Tiara fann varandra och kunde inte riktigt få nog av all lek.

Några veckor senare åkte vi, hundarna och jag, till Lotta och hälsade på i hennes sommarstuga. Vi åt och drack gott och dagen därpå kom hennes son och sonhustru dit och fikade innan jag åkte hem. Stället ligger jättemysigt ute på en ö och precis nere vid vattnet. Jag förstår att hon stortrivs där.

Häromdagen var det dags för "Kickoff" med jobbet. Vår firma började med att åka till vårt nya kontor, som vi flyttar in i om någon månad. Det blir 10 minuter längre till jobbet för mig men det kan jag leva med. Vi får mycket större och finare och hundarna är fortfarande välkomna. Vi kommer t.o.m. att ha en liten, inhägnad altan med utgång från konferensrummet så där kan man sitta och fika, i söderläge, när man har fikapaus.
Efter det åkte vi till Sundbyholms Slott där vi fortsatte med att lyssna på föredrag, äta lunch, spela kubb, åka ribb-båt och äta grillbuffé.

I dag har Carro och jag varit på fotokurs inne i stan. Jag lämnade hundarna hemma och var borta i 4 timmar. Det längsta jag har lämnat Tiara hemma förut är 2 timmar och nu fick jag skylla mig själv. Hon straffade mig rejält smiley

So long till nästa gång.



Valparna har åkt.

Om och med mig och mina djurPosted by Carin Lyrholm Wed, June 22, 2016 20:23:14

Då är valparna är levererade. Alla verkar ha kommit till jättebra hem och jag har fått positiv feedback från allihop. Ingen spydde i bilen och då var det ändå två som åkte ända till Skåne och en till Umeå (60 resp 80 mil). Jo, min egen fodervärdstik spydde en gång, 10 minuter efter start, och sedan sov hon resten av resan.

På vår nationaldag dömde jag på en liten inoffare på Haninge Brukshundklubb. Den andra domaren var Annica Lundqvist-Hemström (Antefa's) och vår ringsekreterare var Eija-Leena Hedberg. Det var en trevlig dag med vackert väder och många fina hundar.
I BIS-finalen hade vi några riktiga stjärnor. Vann gjorde en underbar liten chihuahua-hane med härligt attityd, välbyggd och välgående och väldans trevlig.

Tack Eija-Leena för bilden.

Någon vecka senare var det dags för den sista valpen, Hunter, att åka till SydAfrika. Det var många prover som skulle tas och mycket papper att fylla i innan allt var klart. Carro och jag gjorde honom riktigt fin innan avfärd, målade hans tånaglar gröna och så ... Hans husse uppskattade det och skrattade gott. Hunter kommer att bo ihop med Fanta, som också kommer från mig, samt ett gäng welsh corgi pembroke. Om allt går som vi hoppas kommer han att gå i avel där så småningom men det är mycket som skall stämma innan dess.

Annars har det väl inte hänt så mycket här. Fashion har börjat gräva små hål i gräsmattan och Tiara har lärt sig att meja ned kompostgallren som skyddar rabatten och så ligger hon där och smaskar i sig jordgubbar men i övrigt går allt sin gilla gång.

Nej, nu skall jag sätta mig tillrätta för att se på ödesmatchen. Vinner vi inte i kväll så är vi rökta.

Trevlig Midsommar !
So long till nästa gång







« PreviousNext »