Carins blogg

Carins blogg

Nu är jag förbannad igen !

Om och med mig och mina djurPosted by Carin Lyrholm Wed, May 10, 2017 22:15:17

Terrorattacken på Drottninggatan. Hur är folk funtade egentligen. Här kommer en fullständigt vrickad idiot i en stulen lastbil och vräker sig fram i 70 knyck på en gågata, mejar ned folk till höger och vänster och vad gör folk då? Jo, de stannar mitt i förödelsen, bland skadade och skrikande människor, lemlästade kroppar och agerar som värsta hyenor. De sliter upp telefonen och tar foton i stället för att hjälpa till. KRÄK ! Och inte nog med det, sedan skickar de ut de mest vidriga foton på nätet så att alla andra också skall kunna se. Fy fa’n, säger jag. Om jag inte vore anti-mobil sedan tidigare så blev jag det i alla fall just nu.

En annan undran är: Hur kan det vara viktigare att hävda sin rätt i trafiken än att överleva? Jag tänker på alla jävla idioter till fotgängare och cyklister som plötsligt, och utan förvarning, kliver/cyklar rätt ut framför bilar och lastbilar utan att först titta om det kommer någon, skapa ögonkontakt, se till att bilen verkligen saktar in och tänker stanna och sedan gå/cykla över. I dag kommer jag åkande och noterar en människa som går på trottoaren på höger sida om vägbanan, i samma färdriktning som jag. Lite längre fram finns ett övergångsställe. Människan kommer fram till början av övergångsstället (med ryggen mot mig) när jag har ungefär 3-4 meter kvar dit. Plötsligt tar h*n ett kliv snett ut i gatan för att gå över, utan att ha en tanke på att se om det kommer en bil bakifrån. Jag får alltså tvärnita så det skriker till i däcken för att inte ramma människan i fråga och då ser jag ….. den jävla telefonen som tar all fokus. Jag får naturligtvis minst sagt en chock över vad som hade kunnat hända och blir sittande kvar i bilen. Med facit i hand skulle jag ha hoppat ur och givit skithögen en rejäl utskällning men personen i fråga fortsatte helt lugnt att gå med blicken fastnaglad i telefonens display. Jag vet inte ens om personen var medveten om situationen.
En annan sak som irriterar mig fruktansvärt mycket är de som kliver ut i gatan, tvingar mig att stanna trots att det inte finns en enda bil varken före eller efter mig, och sedan släntrar över med myrsteg. Själv vinkar jag alltid förbi bilen om jag ser att det inte kommer någon bakom. Det kostar mig 3 extra sekunder att vänta tills den har kört förbi innan jag går över. Hur svårt kan det vara? Och vad hände med ÖGONKONTAKT ???????????

Häromdagen miste en man livet just pga detta. En lastbil skulle svänga höger och missade att den här människan kom cyklande bakifrån eftersom det skedde i ”döda vinkeln”. Visst skulle chauffören naturligtvis ha förvissat sig om att det verkligen var fritt men nu gick något fel. Då förstår jag inte hur man bara kan fortsätta att cykla. Har man ingen självbevarelsedrift alls? Han måste ju ha märkt att lastbilen inte hade för avsikt att stanna men i stället för att vänta tills lastbilen har kört förbi så cyklar han alltså bara rätt över gatan och blir överkörd. Kan någon förklara logiken i detta? Dog han med ett leende på läpparna i förvissning om att han i alla fall hade lagen på sin sida?
Jag vet inte hur många gånger jag har fått stanna för att någon har kommit cyklande i hög fart och bara ränner över gatan, visserligen på cykelöverfart, mitt framför bilen. Vad händer om jag plötsligt får solen i ögonen, tittar åt ett annat håll, tappar något på golvet? Vad som helst kan hända som gör att jag tappar koncentrationen på vägen och så kommer den här cyklande galningen SOM HAR RÄTT att cykla över gatan. Är det verkligen värt att mista livet p.g.a. detta? Kanske… inte vet jag men själv skulle jag nog inte tycka det och förmodligen inte mina närmaste heller.

Så där ja… nu fick jag kräkas lite galla igen. Tack för det.

På tal om att mista livet så har jag nu, äntligen, fått tummen ur och donerat min kropp till forskning på Karolinska Institutet. Så när jag dör skall mina organ, i första hand, gå till att rädda liv och i andra hand hjälpa till att utbilda blivande läkare. Känner mig riktigt nöjd över detta.

So long till nästa gång





Sommaren är på ingång.

Om och med mig och mina djurPosted by Carin Lyrholm Fri, April 07, 2017 23:19:42

Varför sänder folk live på Facebook? Hur kul är det att sitta och titta, i flera minuter, på en jävla skog när någon går promenad, rider på en häst, åker båt, kör bil etc.? Och som dessutom inte kan hålla mobilen still utan hoppar upp och ned och skakar fram och tillbaks så att man blir sjösjuk.
Jag har bl.a. en FB-vän som ”sänder live” flera gånger om dagen när hon är ute och rider. Vad man ser är alltså en stig, en skog samt nacken och manen på en häst. Minut efter minut efter minut. Jättekul smiley

Den 1 april hade jag jobbat på mitt nuvarande jobb i 5 år. Det firade jag genom att köpa en bukett tulpaner och ställde in på chefens kontor med ett kort i. Han blev väldigt rörd, och lite generad, när han kom men jag såg att han uppskattade gesten i alla fall.

Så har jag satt på sommardäcken. Det och att ställa om klockan till sommartid är en lisa för själen. Då är man liksom på gång. Glädjen kommer tillbaks, jag blir lite mer positiv till det mesta och får mer energi.

Nu har Carros farmor somnat in. Hon har bott på ett vårdboende, i närheten av där Carro bor, i flera år och nu orkade inte den lilla kroppen att kämpa längre.

Lotta (Grazias uppfödare) och jag har bestämt oss för att åka till Visby första helgen i augusti, för att ställa ut lite hundar. Vi har skaffat boende och beställt båtbiljetten och nu försöker även Rebecka, min jobbarkompis, att få ledigt så att hon och Geisha kan åka med. Egentligen är det meningen att hon skall göra mitt jobb när jag är ledig så vi får inte vara lediga samtidigt men om vi skall till Visby så måste vi åka på fredagen och komma hem på måndagen (inga bilplatser kvar hem på söndagen). Vi får väl se hur bra hon är att förhandla med Christian smiley

I dag har nyhetssändningarna varit smockade med ”terrorattack i Stockholm”. Det är förmodligen en galning som inte har fått hjälp på psyket utan i stället bestämmer sig för att meja ned folk på stan. Hela Stockholm stängdes ned, tunnelbanan och tågen stannade och t.o.m. köpcentrum i förorterna passade på att stänga och gå hem tidigare. Varuhus i stan stängdes och personalen fick krishjälp ???? Varför då? Krishjälp är väl till för folk som blir drabbade av ett trauma i sin närhet eller sina närmaste? Att jobba på ett varuhus flera kvarter från en sån här händelse kan väl ändå inte vara kvalificerande?

Hela kvällen fortsatte nyhetssändningarna i både 1an, 2an och 4an. Borde det inte räcka med EN kanal. ALLA, som äger en TV, har dessa tre kanaler så det blev lite irriterande att höra samma sak om och om och om igen.

Tro nu inte att jag inte tycker att det är fruktansvärt, det som hänt, men att det skall lamslå ett helt land är lite att over do-it anser jag.

Nu är det i alla fall inga nyheter på 2an, som i stället sänder golfen från Augusta. Äntligen !!!! Stenson ligger lite skrynkligt till just nu men han kanske tar sig.


Till sist vill jag sända ett stort TACK till Helene och Vlamme i Trondheim, som skickade en så fin påskgrupp till mig idag. Jag frågade varför och det fanns egentligen inget svar. Hon tyckte bara att jag är snäll och att jag inte har fått blommor på länge så jag behövde dem. Hon är en jävel på att sticka och jag är sååååå glad att hon inte skickade en stickat mössa eller nåt då jag får klåda bara jag hör ordet ull smiley

So long till nästa gång

Dolda kameran ???

Om och med mig och mina djurPosted by Carin Lyrholm Sat, February 11, 2017 19:06:30

Här händer det saker. Det är nästan så att jag tror att jag har hamnat i dolda kameran J

En dag, då jag gick förbi parkeringen där vår hundkärra står (stod) uppställd blev jag stående. Jag funderade ett tag innan jag insåg vad som var fel. Kärran var borta. I min ålder är inte minnet det allra bästa så jag tänkte mig för både en och två gånger innan jag ringde Carro och frågade om vi hade ställt den hos någon kompis på vinterförvaring. Visst, jag vet att jag såg den några dagar innan men man vet aldrig. Rätt som det är kanske man drabbas av Alzheimers mucho grande.
Nej, vi hade inte lämnat den för vinterförvaring. Okej…. Då är den stulen smiley


Jag ringde även föreningens vice ordförande och frågade om han, eller någon annan, hade flyttat den av någon anledning men icke. Nå, det här innebär ju en massa onödigt jobb. Polis, anmälan, försäkringsbolag, värdering, o.s.v.

Jag har väldigt svårt att förstå vad man skall med en stulen hundtrailer till. Tjuven måste ju ha brutit sönder låset till själva draganordningen och skall han in i själva boxarna så måste han bryta upp både ytterluckan som innerluckan eftersom alla är låsta. Vem vill köpa den kärran? Nej, antingen kommer vi att hitta den trasig och förstörd i ett dike eller så är den en hundmänniska som har snott den till sig själv. Den tanken vill jag helst inte ens tänka.

-------------------------------------------------

Har du blivit sambo, mamma? Den frågan fick jag av min dotter. Hon hade, av olika anledningar, kollat min adress på hitta.se och där stod det att det bor en man på min adress. Det här hände precis i samband som stölden av kärran så jag började nog undra vad som händer.
Jag började med att ringa polisen och anmäla det om det nu skulle visa sig att någon försökte lura mig på något sätt. Sedan ringde jag numret till personen ifråga men fick inget svar. Jag kollade på skattemyndighetens sida och spärrade mitt namn för adressändring och lite annat smått och gott.
Polisen meddelade att det bara finns två personer med hans namn i Sverige, far och son och båda bor i Stockholm, inte i Skogås. Mer kunde/fick hon inte säga.
I samband med namnet på mannen som jag nu hade fått som sambo, stod att han hade en förtroendepost på ett företag. Hittade ett telefonnummer dit och ringde. ”Hej, jag heter Carin Lyrholm och söker Xxxx Xxxxx.” Svaret blev att han var mycket upptagen och skulle precis iväg på möte. Han var nämligen företagets VD. Jag kontrade och sa att mitt ärende var mycket viktigt och känsligt och bad att han skulle ringa upp så fort han bara kunde. Då sa hon att jag kunde maila honom och fick adressen, så det gjorde jag. Jag skrev bl.a. att jag trodde att han hade blivit bestulen på sin identitet. Vem som helst kan ju länsa min brevlåda på hans post när jag är på jobbet.

Han var mycket förvånad då han svarade på mailet och förklarade att han hade haft en anställd som bodde på min adress för många år sedan och att mobilnumret gick till honom på den tiden. Alltså var det den killen, vars dödsbo jag har köpt mitt hus av. Hur allt detta kommer sig vet jag inte och han hade inte en susning han heller. Det tog dock inte många minuter förrän hans namn och det gamla mobilnumret var försvunnet från Hitta.se på min adress så nu är jag singel igen.

-------------------------------------------------

Pappsens aska har blivit strödd på Adelsö. Vi fick ett brev där det står att så har skett den 27 januari. Alltså dagen innan han skulle ha blivit 88 år. Han är oerhört saknad men livet går vidare både för mamma och oss ungar.

I går eftermiddag var det möte med snack, snacks och dricka på jobbet. Både mina hundar och kompisens Geisha fick vara på mitt kontor så länge. Efteråt lämnade jag mina hundar hos Carro, sedan hem och bytte om och så träffades vi jobbarkompisar på en restaurang i Tyresö för middag och gemenskap. Jättetrevligt som vanligt men jag åkte hem hyfsat tidigt då jag skulle iväg på brush-up för ringsekreterare på förmiddagen.

Nu; middag och promenad. I kväll är det Mello och sedan gay-galan som gäller.

So long till nästa gång



Sammanfattning av 2016.

Om och med mig och mina djurPosted by Carin Lyrholm Sat, December 31, 2016 19:37:33

Det var det året jag tycker att ”alla” dog; Gert Christensen, Sussie Strandgård, Marja Ehrnrooth, min egen pappa Kalle, min bästa kompis Lizz’s mamma samt många kända personer; David Bowie, Prince, George Michael, Magnus Härenstam, Olle Ljungström, Jon English … alla alldeles för unga.

Jag känner dock flera som har kämpat och överlevt cancern och då bl.a. min syster Kerstin. Jag är så glad för detta. Det var en grym cancerform och hon fick genomgå en mycket stor operation med lång, lång konvalescens och livslång medicinering. Men – det gick vägen till allas lycka. Under två månader låg hon på sjukhus och under tiden bodde hennes hundar på Antefa’s hundpensionat. Jag hälsade på dem flera gånger och det gick verkligen inte någon nöd på dem där.

Jag köpte en ny avelstik, denna gång från Ungern och barn-barn till Greco. Hon bodde sin första tid på Åland, hos Anneli med familj, innan hon kunde flytta hem till mig. Tiara de la Terre Sauvage är en väldigt kul hund, med mycket humor och många idéer. Hon började sin karriär med att bli BIS-valp på vår stora special i Stockholm och sedan även på båda Norska specialerna i september.

Fashion fick sin första kull valpar tillsammans med Mambo från Holland. Naturligtvis föll det sig så att parningen skulle sammanfalla med hämtningen av Tiara. Av alla helger på hela året så var det just denna som skulle krocka. Räddningen blev Carro, min älskade dotter, och att Mambos matte Ineke var gullig nog att packa in Mambo i en flygbur och flyga till Sverige, tillsammans med sin mamma, och tillbringa 4 dagar i Sverige. Hon bodde hos mig medan jag flög till Ungern, hämtade Tiara, flög till Finland, tog färjan till Åland och lämnade Tiara hos Anneli och sedan tog nästa båt till Sverige. Under tiden såg Carro och Ineke till att det blev flera lyckade parningar här hemma. Vad gjorde man utan vänner?

7 stycken valpar föddes 2 månader senare, bara 1,5 vecka efter att jag fick hem Tiara till Sverige.

Vår fina, årliga rasspecial på Ivö, arrangerad av Skåne-Blekinge område gick av stapeln för allra sista gången. Mycket sorgligt men jag kan förstå att det är svårt att hålla i denna utställning år efter år med bara ett par stycken som jobbar och sliter. Som kronan på verket stod en Malinois som Best in Show den allra sista dagen och inte vilken Malinois som helst. Det var den fin-fina gamla finskägda killen Goya du Terril des Loups, som stod överst på pallen från veteranklassen. Matte Hanne och handlern Sakke fick ta emot den fina BIS-bucklan som AfBV/SBO instiftat till min make Anders minne och den får de nu behålla i all evighet. Den kunde inte ha hamnat hos någon mer värdig, kan jag tycka. Jag är väldigt glad över detta.

På höstkanten flyttade vi jobbet till nya lokaler och det blev verkligen ett lyft. Mitt kontor är större (bra för hundarna) och med fint rastningsområde precis intill.

Ett katastof-val i USA slutade med att den makalöst barnsliga och IQ-befriade Donald Trump tar makten de närmaste 4 åren. Med hans farliga syn på omvärlden ser jag med stor oro på vad som kommer att hända under den här perioden.

Jag gjorde inga längre utlandsresor under året, inget VM i agility blev bevistat och det var ö.h.t. ganska lugnt.

I går begravdes Sussie så detta år slutade verkligen sorgligt.
I morgon börjar vi ett nytt kapitel, ett helt nytt år med nya förutsättningar. Hoppas att det blir ett bra år.







Året är snart slut

Om och med mig och mina djurPosted by Carin Lyrholm Mon, December 26, 2016 16:42:01

I början av december var det utställning i Älvsjö, ”Stora Stockholm” för oss gamla rävar. Jag trodde att jag var rätt okej efter min långvariga hosta men det skulle visa sig vara fel. Tiara gick i juniorklass och var jätteduktig i ringen. Det är ju inte världens smartaste idé att ta med sig en junior på Stora Stockholm som dess första inomhusutställning men hon klarade det galant. Hon blev placerad 2:a med CK efter Sivans snygga Donna, som alltså blev Svensk Juniorvinnare -16.
När vi skulle gå ut ur ringen och jag skulle byta koppel och gå in med Fashion så snurrade det till. Hjärtat bultade i rekordfart och jag var helt säker på att jag skulle svimma. Lizzen såg det direkt och tog Tiara, Åsah och Monah kom med en stol så att jag fick sätta mig och ringsekreteraren kom med en flaska vatten. Där satt jag som en drottning (på fall) medan Lizzen gick in och visade Fashion, som vann öppna klassen med CK och sedan tog Carro Tiara och båda visades i bästa tik-klassen. Tiara blev oplacerad och Fashion blev 4:a. Tack så otroligt mycket för hjälpen allihop. smiley

Andra helgen i december var minst sagt stressig. På fredagen var det Julbord med jobbet. Vi var på Kumla Värdshus i Tyresö och hade trevligt med mat, dryck och mycket snack.
På lördagen var det 60-års fest hos Lizz och Janne. Lizzen hade gjort i ordning allt i hemlighet och Janne blev verkligen överraskad. Maten bestod av libanesisk buffé och det var fullt med folk närvarande. Många hade jag aldrig träffat men där var även en hel del välkända ansikten.

På söndagen var det Jullunch med familjen i Oxelösund. Carro och jag hämtade upp hennes pappa på vägen. Vi var på Stjärnholms slott och det var nog det mest välfyllda julbord jag sett på länge. Det enda som saknades var senapssill.

Den här helgen somnade ju alltså Sussie Strandgård in för gott, kennel Duvel. Jag finner inga ord för hur jag känner men nog fan är det rent för jävligt. Vi är några stycken som har skänkt pengar till cancerfonden i hennes namn och begravningen är på fredag den 30/12.

Några dagar efter Tiaras 1-årsdag åkte jag till veterinären och röntgade höfter och armbågar. Jag var jäkligt nervös för svaret på armbågarna eftersom hon har varit, minst sagt, galen och oförsiktig under sitt första år. Hon hoppar nedför vad som helst, hon kastar sig rätt ut från stenar och trappor och hon verkar inte ha någon direkt kontroll alls. Här kan man verkligen snacka om ”handling och tanke i ett”.
Så jävla glad blev jag när svaret kom och hon var fri både fram och bak.

Vad trött jag blir på att man alltid ”måste” tänka på vad man säger. Det är ju så jävla lätt att kränka folk nu för tiden L
Jag läste en tråd på en facebook-sida för hundar och där skrev det att man hade ringt till veterinär. ”Hen” sa si och ”hen” sa så. Vaddå hen ??? Människan måste väl ändå ha ett kön? Varför är det plötsligt så svårt att säga han eller hon? Ja, jag är lättirriterad och tycker att hen är ett förskräckligt ord som vi aldrig behövt tidigare och inte behöver nu heller. I stort sett alla människor är en han eller en hon och de fåtal som är hermafroditer eller transsexuella kan nog säkert leva med att bli kallade han eller hon de också, utan att bli kränkta. Jag tror att alla som blir ”kränkta” blir det just för att det är modernt att bli det. Innerst inne tror jag inte att de tar illa upp om man säger ett ord som plötsligt anses som ”fult”. Vem säger att ett ord är fult? Jo, det är ju vi människor som bestämmer oss för det. Om vi bestämmer att det hädanefter är fult att säga ”blond” så tar det nog inte lång tid innan alla blonda personer blir kränkta om man skulle använda ordet blond.

Nåväl… tillbaks till facebook-sidan. Jag var naturligtvis tvungen att fråga varför personen i fråga skrev ”hen” och inte använde veterinärens könstillhörighet, som vi alltid annars har gjort i alla tider. Svaret blev väldigt flummigt och ”modernt”, eller vad sägs om detta?
Jag gör det av två anledningar. För det första är könet på personen inte alls relevant till min historia. Det spelar ingen roll om personen var man eller kvinna, utan det som spelar roll var rådet som jag fick och yrket som personen hade.
För det andra så har jag inte en aning om personens könsidentitet. Jag fick inget namn och ingen information om vad personen föredrar för pronomen. Om personen låter feminin eller maskulin har ingenting med könsidentiteten att göra.

Och jag vidhåller – om det låter som en hon så skriver man hon och tvärtom.
Det är ju t.o.m. väldigt svårt att säga ordet hen i ett längre sammanhang. Det ligger helt fel i munnen. Och hur gör man om det är flertal? Eller om man menar ”henne” och ”honom” och man inte vet könet. Hujedamig, där körde det ihop sig J

Helgen den 17-18 var Tiara på Nosework-kurs med Jeannette

och på julafton var Johanna och jag hundvakt på hundpanget. Vi hade lugnt och mysigt och hundarna skötte sig bra, både inackorderingarna, husets egna hundar och mina J

Dagen därpå åkte jag till Lotta, som har 11 stycken 4 veckor gamla schipperkevalpar (2 kullar) samt en ny liten stjärna som hon nyligen var och hämta i Tjeckien. Saphir heter nykomlingen och var helt enkelt underbar.

Ja, det var valparna också och vi tog kort till hemsidan. Den uppdaterade jag så fort jag kom hem för nog är det roligt med en fungerande och informativ hemsida, alltid.

Min uppfödarkollega i Norge, Cichlas kennel, har också två valpkullar så här i vintertider. En kull föddes i början av december och består av 9 valpar och på julafton föddes nästa kull som ”bara” består av 4 stycken. Alla är groenendael.

So long till nästa gång





Sussie är död.

Om och med mig och mina djurPosted by Carin Lyrholm Sun, December 11, 2016 11:16:56

Hon var så vacker, hon var alltid glad när vi möttes och hade så mycket framtidsplaner. Hon stod mitt i livet då chocken slog ned som en bomb. Jag har så svårt att förstå. Varför lyckas man inte lösa cancerns gåta?

Min vän somnade in tidigt på lördagens morgon. Äntligen får hon slippa all den outhärdliga smärta hon fick utstå alldeles för länge. Hon lämnar Tomas, hundar, katter, familj och vänner kvar med den återstående smärtan.
Jag kommer att sakna dig så. Vila i frid. Jag ger dig en sista bild innan vi skiljs för alltid smiley




FUCK CANCER ! ! !

Om och med mig och mina djurPosted by Carin Lyrholm Mon, November 28, 2016 19:58:08

Har återigen en vän som har fått ett tungt cancerbesked och naturligtvis lider alla helvetes kval. Hon är öppen nog att skriva ut det på Facebook så att inga spekulationer och annat snack börjar gå. I dessa tider är det nog smart att mota Olle i grind, det skulle jag också ha gjort. Meeeeen…. Det går inte en dag utan att hennes sida fylls med kommentarer (mest från USA förstås) om att man ber för henne, att framtiden ligger i Guds händer, med Guds hjälp är allt möjligt och liknande. Jag hoppas att hon uppskattar detta mer än jag skulle ha gjort.

Själv hoppas jag verkligen att jag inte kommer att råka ut för något liknande och få samma typ av kommentarer för jag hade nog inte kunnat vara tyst. Jag vet att jag skulle bli rasande, irriterad, frustrerad och betacka mig för liknande. Om de fortsatte i samma stil så skulle jag ta bort dem från min vänlista. Jag vill inte bli kvävd av religiöst bullshit. Vi lever på 2000-talet och jag är realist, mer ateist än agnostiker. Även alla dessa ”du kommer att klara det, du är stark”, skulle göra mig galen. Vem fa’n är stark i en sådan situation? Kan man inte få vara liten, sjuk och jättesynd om? Hon vet att hon inte kommer att få någon behandling och jag kan bara hoppas att hon känner mina sympatier. Man blir så jävla hjälplös i en sådan här situation. Man vill göra så mycket, hjälpa, fixa, trösta men hur mycket hjälp får hon av böner? Nada!

Ärligt talat så tycker jag faktiskt att jag känner väldigt många med just cancer för närvarande. En är en för mycket och jag känner en handfull. Det känns inte bra just nu smiley Jävla skit-sjukdom !

Själv har jag åkt på en långvarig hosta (vilket känns som en fis i rymden i sammanhanget). Jag hostar så att jag nästan kräks ibland. Har varit hos läkare för jag var helt säker på att det var en lunginflammation men nix. Jättefina lungor hade jag så det var ju skönt. Ingen KOL, inga tumörer och ingen inflammation. Men inte blev jag klokare för det. Hur länge kan en luftrörskatarr sitta i? Nu har jag hostat i 5-6 veckor och det verkar inte ge med sig ännu. Dessvärre verkar jag ha fått en förkylning också, på toppen av det här. Har både snorat och nyst idag.

Tiara är irriterad i ögonens slemhinnor och har varit ganska länge. Ingen klåda eller så, bara rödare än rosa. Så, jag gick till apoteket och skulle köpa Noviform, tänkte jag, men det hade dom inte inne. Det fanns inte heller på något annat apotek och var tydligen restnoterat sedan före sommaren. De hade ingen aning om när det skulle komma in igen.
Sur och irriterad skrev jag det på en Facebook-grupp och fick svar från två stycken, för mig helt okända personer, som sa sig ha en tub liggande hemma som jag kunde få köpa. Jag tog kontakt med den ena och skrev att det var ju jättegulligt av henne, bad henne skicka sin adress i ett PM så skulle jag skicka pengar omgående. Hon skickade adressen och sa samtidigt att hon hade lagt tuben på brevlådan. Alltså…. Hon har skickat tuben till mig utan att ha en aning om vem jag är och utan att ha fått några pengar. Hur är detta möjligt? Finns det sådana människor? Ja, bevisligen gör det faktiskt det. Jag skickade pengarna omgående, så klart, och tuben kommer förhoppningsvis i morgon. Eller så är det jag som är lurad smiley


Månadsmöte på jobbet brukar vara trevligt. Det vankas goda smörgåsar och den här gången hade två av tjejerna (vi är bara tre och det var inte jag) bakat. En hade gjort pepparkaksmuffins och en annan hade gjort kladdkaka.

Idag har jag suttit här utan Internet, TV eller telefon. Något var fel på routern. Efter att ha suttit i kö och väntat i en halvtimme har jag pratat med Telia, som bad mig starta om routern och göra en fabriksåterställning. Inget händer. Jösses, vad handikappad man blir. Jag som jobbar hemifrån på eftermiddagarna kan inte göra en skit. Det är tur att jag kunde titta på inspelat material på TV under tiden. Nu skulle jag vänta i upp till 40 minuter och om det inte var okej då så skall jag ringa igen. Då fick jag plats 33 i kön, beräknad väntetid 21 minuter smiley Till slut kom jag fram och hamnade hos en kille som visste vad han gjorde. "Dra ur den kabeln, tryck på den knappen, kör in ett gem i det hålet, gör si och gör så" och SÅ kom det igång igen. Förmodligen är det här en eftersläntrare från härom kvällen när jag inte hade fungerande TV på hela eftermiddagen och kvällen.

Nu funkar det i alla fall och jag har kunnat jobba undan det värsta.


Grazze har blivit mormor. Hennes dotter Jazza fick fem ungar natten till i går. 4 grabbar och 1 tjej. Som om inte det vore nog så har Indra (Grazzes halvsyster) också kommit igång och fått en tjej än så länge. Det blir säkert också fem stycken för hon var rund som en fotboll.


Nähä, snart bär det iväg på kvällsrunda. Det är svinkallt, blåsigt och lite stickande snö så inte blir jag ute länge inte.


So long till nästa gång



En liten höstuppdatering.

Om och med mig och mina djurPosted by Carin Lyrholm Sun, November 06, 2016 16:56:11

Syrran har mått ganska bra efter den stora operationen av bukspottkörteln i början av året. Ibland har hon haft väldigt ont i magen men det har gått över efter ett tag. Hon har trott att det beror på att hon äter för fet mat och inte tar tillräckligt med medicin. Hon måste ta x antal tabletter creon varje gång hon äter för att ersätta de enzymer som behövs.

För ett par veckor sedan hade hon ont igen. Denna gång blev det värre och värre och gick inte över, dessutom satt det lite längre upp, över bröstkorgen. Till slut började hon att tro att hon hade en hjärtinfarkt så hon åkte till akuten. Klockan var ca 13.00 när hon kom in dit. Det togs några blodprover men i övrigt fick hon bara vänta. När klockan var 21.30 var hon så hungrig att hon mådde illa och ville ha något att äta. Men nej, hon var tvungen att vänta till läkaren skulle komma och de visste inte hur lång tid det kunde ta. Då åkte hon hem igen och åt.

Dagen efter hade hon ännu mer ont och åkte in igen. Nu blev hon inlagd direkt och fick reda på att blodproverna visade att hon har en akut inflammation i bukspottkörteln. De kunde inte säga någonting annat än att det kan gå över själv vilket kan ta några dagar men i värsta fall ett par. Inte kul smiley

Dagen därpå gjordes en magnetröntgen och när svaret på den kom kunden man i alla fall säga att man inte såg några tumörer eller metastaser och blodproven visade inte på några cancerceller heller. So far – so good. Däremot fanns det en massa vätska i buken, som inte skulle vara där. Hon blev körd till operation för att, under lokalbedövning, ta prover för att se vad det är.

Hon fick ligga kvar på sjukhuset i mer än en vecka och under tiden bodde hennes kompis Nena hemma hos henne och tog hand om hundarna. Som om det inte vore nog med syrran och hennes mage så blev hennes vita herdehund, Jackie, låg och deppig, under de här dagarna, och ville inte äta. Så såg Nena att hon hade konstiga flytningar och åkte direkt in till Strömsholm. Där visade det sig att hon hade en kraftig livmoderinflammation så det blev operation.

Nu är både Jackie och syrran hemma igen. Hon - syrran - har fortfarande ont i magen men det är nog på väg åt rätt håll i alla fall.

Nu till lite roligare saker.

Carro och jag stämde möte med hanhunden, som jag skall para Fashion med nästa år. Jag valde att vi skulle träffas på Ulriksdal och där hittade vi en del riktigt snygga bakgrunder som vi använde oss av för att ta nya foton på honom. Han är född till att bli fotograferad. Han bara står där och är vacker.

Jag har besiktigat bilen och inte hade jag en tanke på (visste faktiskt inte) att man var tvungen att ha med sig dragkroken. Nu stötte jag på en megagullig kille på Opus, som lät mig åka hem och hämta den i stället för att låta mig få en ombesiktning för några extra hundralappar. Tack för det smiley och inga andra anmärkningar fick den heller.

Schipperketiken Indra, som parades i Gävle för en månad sedan verkar vara dräktig. Även hennes kennelkompis Yazza (Grazias dotter) är dräktig så i början av december kommer det nog att krylla av små svarta saker på kennel Skeppsklockan.

Av de små bubbelgummen i fågelholken, förra gången, blev det 3 vackra sötnosar. De har nu fått ringar och lämnat boet och börjar bli stora.

I går var Carro och jag hos Frank och Mikael. Jag bjöd dem på middag men tyckte att det är bättre plats hemma hos dem så under veckan var jag och handlade alla ingredienser för att fixa till en Raclette-kväll. Carro kom hit och ställde bilen och så tog vi alla hundarna och gick hem till dem. Vi hade skittrevlig och åt så att magen stod i sju hörn, drack bubbel och vitt vin och sedan tuffade vi hemåt sent på kvällen. Carro och Cilaz låg kvar här. Raclette-järn och annat får jag hämta senare i veckan.

I dag snöar det. Skönt att jag har hunnit sätta på vinterdäcken. Jag passade på i onsdags men fick stå 2 timmar i kö på Däckspecialistens drop-in i Vendelsö. Nu lämnade jag mina däck där på hotell så slipper jag släpa nästa år. Det kostar nästan ingenting. 500:-/säsong och då ingår däckskifte smiley

So long till nästa gång



Next »